för ett år sen fick vi veta att min pappa har cancer och skiten satt i lungan.
samtidigt stod jag där höggravid och skulle föda inom två månader och samtidigt se min pappa lida.
minns allt som om det vore igår när vi fick beskedet från lungmedicin att det var cancern.
jag hade praktik på ögonkliniken i linköping och den dagen pappa fick beskedet var jag med honom och mamma dit. så fick ledigt från ögon satt i en timme på lungmedicin och vänta på att mamma och pappa skulle komma ut från läkaren tiden stod stilla kändes det som.
men men till slut kom dom ut och det räckte med att jag såg på mamma så visste jag att det var det värsta man kunde tänka sig... ringde min sambo som kom och körde hem mamma och pappa medans jag gick tillbaka till min praktik. genade via kulverten och där nere passa jag på att att skrika allt jag hade och bröt ihop. min pappa har cancer fy fan och han är över 70 år, tillbaka på praktiken bröt jag samman igen och fick gå hem och vi beslutade även att jag skulle avbryta min praktik. så rikard hämta mig och jag fick komma hem och smälta allt som hänt...
nu började den långa vandringen med strålning och cellgifter se min pappa bara kräkas och knappt ha ork kvar at göra något från att ha varit den som alltid pysslat i trädgården eller mekat med bilar.
månaderna gick och jag födde en son och min pappa kom upp på förlossningen och jag blev så glad.
men redan några dagar senare var det dags igen med cellgifter och sista strålningen var veckan innan nyår. så pappa fick ha en "normal" nyår i alla fall.
i januari var han på kontroll på lungmedicin och vi fick veta att tumören i lungan var under kontroll och hade minskat i stl. och det fann troligtvis inte metastaser i magen på pappa som man trott från början.
men från januari till sept/okt har pappa riktigt ont i magen och läkarna tror att strålningen förstör tarmarna eller att det är en inflamation. först efter ett antal besök beslutar vår läkare på vårdcentralen att pappa ska upp på akuten. läkarna trodde att han hade inflamation i tarmsäckarna men nej då så var inte fallet. pappas har cancer i magen och i levern med.
FAAAAAAAAAAAAAAAANNNNNNNNNNNN HELVETES JÄVLA SKIT
inte en gång till orkar inte se min pappa lida en gång till så nu väntade vi på besök till lungmedicin igen och efter att han varit där kom den verkliga domen.
pppas cancenr i lungan hade spridit sig till magen och levern. och allt dem kan göra ar att bromsa cancern med cellgifter i tablettform och med kontroll varje månad.
usch allt är så jobbigt blir galen
så detta är mitt liv
förlovad småbarns mamma med en pappa som kämpar för sitt liv och en familj som faller isär
